Antika bad och badrum
Rika egyptier, greker och romare hade privata badrum - kung Minos badrum på Kreta är fortfarande svårt att slå 4.000 år senare.

Kungliga franska bad och badrum
Det glittrande Versailles som sysselsatte 36.000 personer och beboddes av närmare 5.000 var ökänt som närmast obeboeligt på grund av bristen på sanitära bekvämligheter. Det byggdes upp till dagens ståtlighet på 1660-80-talen av Ludvig XIV, en man som badade en gång om året och däremellan friskade upp sig med cologne.
Efterträdaren Ludvig XV, själv född på Versailles, lade ner förmögenheter på ständigt nya marmorbadrum efter senaste mode på Fontainebleu och Versailles, som vid 1700-talets mitt hade över hundra badrum. Hade hygienen alltså tagit ett jättekliv framåt? Knappast, men man var inte rädd för att lägga sig i blöt. Bad var en del av det sociala livet ungefär som den kungliga morgonuppstigningen inför publik. Man mottog gäster liggande i badet. Marie Antoinette, Ludvig XVI:s drottning 1770-1793, känd för att "bada dagligen", höll en gång en sådan badkarsmottagning iklädd fotsid flanellskjorta knäppt upp till halsen. Annars skylde man sig genom att hälla en slatt döljande mjölk i vattnet. Marie Antoinettes favoritblandning lär ha varit mjölk, honung, lavendel och rosor.

Kungliga engelska bad och badrum
Windsor Castle fick sitt första badrum 1598. Hur baden gick till kan man föreställa sig av en badbeskrivning av lord Bacon 1638: Först smorde man in sig med olja och salvor som gjorde att "värmen men inte blötan kan tränga in i kroppen". Därefter satt man i badet två timmar. Svettningen hejdades med en ny insmörjning (mastixharts, myrra, pomander och saffran) som fick sitta kvar ett dygn så att den blev stel och därefter togs bort med olja, salt och mer saffran.

När Victoria tillträdde som regent 1837 fanns inte ett badkar i Buckingham Palace. Det var inte lätt för någon att bada i London på 1830-talet.
Bara några få hus hade vattenledning och fick kallvatten påslaget 2-3 timmar om dagen tre dagar i veckan. För att spara på vatten tog man delvisa bad som höftbad, sittbad, fotbad och armbad, alltid kalla och utan tvål och bara när man måste för hälsans skull. Sådana bad blev en kurform som stod sig långt in på 1900-talet. S.k. tvålbad för rengörings skull tog ingen frisk människa förrän på 1880-talet. Engelsmän påpekar fortfarande att Napoleon tog ett varmt bad varje morgon, Wellington ett kallt…

Kungliga svenska bad och badrum
Ännu på 1600-talet utrustades svenska slott med badkar och bassäng, även om man mest verkar ha badat karbad i anläggningarna. Gustav Vasas son Johan III inredde på 1570-talet en badstuga med swimbadh på Tre kronor och hade en liknande på Kungsör. Badet på Oxenstiernas slott Lindholmen i Västergötland från 1600-talets mitt var närmast ett privat badhus. Linné besökte slottet under sin Västgötaresa hundra år senare och blev mäkta imponerad av marmorn, speglarna, målningarna, pelarna och de sinnrika värmeanordningarna till en komplett romersk avdelning med caldarium, tepidarium och frigidarium. Den storslagna badanläggningen från ca 1670 på Ericsbergs slott i Sörmland kan fortfarande beses. Under 1700-talets första hälft när turkiska bad blivit på modet byggdes det också några sådana i Sverige.
De första badrummen (ordet dyker upp i svenskan 1763) var omgjorda sovrum där ett badkar ställdes in och fylldes och tömdes av tjänstefolk. De kunde förekomma på något slott eller herrgård men var ovanliga. Årstafrun Märta Helena Reenstierna på Årsta gård, som inte hörde till Sveriges fattiga, berättar i sin dagbok i december 1813 hur hon ordinerats bad av sin läkare och till den ändan måst låna ett badkar. Hon hade då inte tvättat hela kroppen på flera år men fick hon smak på det och badade sedan flera gånger under de följande åren, vanligen i juli-augusti.
På Stockholms slott som byggts klart 1754 inreddes ett par årtionden senare ett badrum åt Gustav III. Det kom nog inte mycket i bruk, känd som kungen var för att lukta illa.

 


Jean Baptiste Bernadotte tyckte däremot om att bada, det visste man, så inför hans ankomst som svensk kronprins 1818 engagerades landets främste för att installera ett toppmodernt badrum med ånguppvärmnng på slottet. Det blev ingen succé. Vattenrören förde sådant oväsen att kungen, ständigt rädd för attentat, inte vågade ta sitt välkomstbad.

 


Sonen Oscar I badade också regelbundet och det var orsaken till att han dött endast 60 år gammal enligt Oscar II. Själv fick han rådet av Vilhelm I i Tyskland att bada högst någon enstaka gång på sommaren och vintertid inte ens blöta ner sig. Oscar II följde rådet och så blev han också gammal.

 


Svenska julbadet

Historierna om julbadet som togs vare sig det behövdes eller inte stammar från det skitiga 1700-talet. Det togs förutom till jul ibland också till påsk och midsommar i en träbalja i badstugan om den fanns kvar, annars i fähuset, storstugan eller i köket framför elden. Husbonden badade först, sedan husmor, drängar, pigor och sist barn. Skillnaden mot Japan där ordningen var densamma var att svenskarna var rejält skitiga när de klev i och de flesta också när de steg upp. Syftet var också mer rituellt än hygieniskt.

 

 

 

Hela proceduren planerades noga med speciella handlingar som skulle utföras mellan varje person som badade och så att man blev klar före solnedgången. Eldglöd släpptes i vattnet till skydd mot huldror, spöken och döingar som var aktiva särskilt på julafton. Efteråt skulle man ta på sig allt rent och något måste vara nytt. Vattnet slogs ut först på dagen därpå och då helst norr om huset, annars kunde man bli förgjord genom det som var kvar av en i vattnet.

 


Badade gjorde man annars bara vid sjukdom. Från 1800-talets Jämtland beskrivs ett medicinskt bad, rätt likt lord Bacons två århundraden tidigare fast i svensk allmogetappning: Man smordes in från topp till tå med en salva beredd av en visman, sattes i ett badkar och fick ljummet vatten slaget över sig tills det nådde till hakan. Då var det dags att börja tvätta bort salvan, till vilket behövdes en högerstrumpa och en vänstervante lånade av en gravid kvinna.

 
Den som tvättade sig i onödan - d,v,s, mer än vad som syntes i kyrkan på söndagen - var högfärdig och straffades ibland av Gud genast och blev sjuk. Det skrev många europeiska läkare under på 1800-talet ut. Särskilt kvinnor ansågs vara känsliga för vatten och kunde drabbas av t. ex. barnlöshet om de badade.

 

Få läkare rekommenderade bad oftare än en gång i månaden och då bara på medicinska grunder. Bad av andra skäl eller inget skäl alls var moraliskt tvivelaktiga. "Blunda när du torkar underlivet", rådde en fransk handbok för damerna 1833.

Badrum och badkar
Ännu vid sekelskiftet 1900 kunde man i Stockholm beställa hem alkaliska eller kolsyrebad kompletta med badkar, varmvatten, lakan och baderska. Blandningarna gjordes efter recept eller beställdes på apotek. När Ljungdahl ger ut sin farmakopéhandbok 1953 har han strukit recepten på medicinska bad sedan den senaste upplagan 1933, eftersom dessa ju "numera tillhandahållas i standardförpackningar".

 
På 1860-talet började europeiska stadsvåningar utrustas med permanenta zinkbadkar med dusch. I Stockholm blev det praktiskt möjligt 1861 när vattenledningar började installeras. De första badrummen byggdes årtiondet därpå men förblev sällsyntheter. Vattnet måste fortfarande hinkas i eftersom varmvattenberedare kom först på 90-talet.
1906 blev Ritz i Paris det första hotellet som installerade badrum i varje rum, en närmast excentrisk lyx som annars bara fanns på lyxbordeller och i de allra dyraste lägenheterna.

 

Även nyrika borgare betraktade vid den här tiden badkar som snobberi.
I Sverige på 1920-talet började badrum byggas också i mindre lägenheter och blev något så när vanliga årtiondet därpå. Samhällsplanerare såg dem som en nyttig men knappast nödvändig detalj. Folk i gemen, förtvivlat trångbodda och glada om de kunde hitta ett kök att bo i, upprördes inte över att behöva leva utan badrum. Inte heller jublade de över att alla lägenheter på Stockholmsutställningen 1930 hade bad eller dusch. Sådana påfund.

 

Statistik 1958
• USA 1958: 84 % av hushållen hade TV, färre än 80 % hade badrum.
• Västtyskland 1958: 25 % av hushållen hade TV, 1-2 % hade badrum.
• London 1958: 20 % av de tillfrågade badade aldrig.

 

Lyxiga badkar
Kvinnor badar, män duschar. Tänk efter - när såg man senast en annons med en badande man?

 

På 30-talet var skumbad i eget badkar något man såg filmstjärnor ägna sig åt. Det var också via badkaret som USA slog igenom som parfymland ett par årtionden senare: Estée Lauder insåg att hon inte kunde konkurrera med franska parfymer med en parfym, så hon lanserade Youth Dew som en mycket starkt doftande badolja. Uträkningen var riktig; Youth Dew blev genombrottet för amerikanska parfymer. Sådana parfymerade bad i badkar tog 50-talsdamerna förstås ensamma i mycket privata badkar i väntan på att mannen skulle komma hem.

På 80-talet hade badidealet blivit lite mer hedonistiskt. Då var höjden av lycka att ligga tillbakalutad i ett jacuzzibad tillsammans med några yuppievänner och smutta på champagne.

Ingen kunde vara mer förvånad över den utvecklingen än Roy Jacuzzi, som presenterat sitt badkar för undervattensmassage på en sjukvårdsmässa 1968. Tio år senare började privatpersoner efterfråga det till sina hem och 80-talet blev jacuzzidecenniet.
I Sverige på 2000-talet badas det inte, man njuter ”wellbeing i sitt eget hemma spa”